Det finns folk till allt!

Jag blir så in i helvetes jävla as arg! Det finns ett par saker som gör mig riktigt jävla arg, två av dom har aktiverats ikväll. 1. Män som beter sig som SVIN mot kvinnor. 2. Folk som ger sig på mina vänner. Personen i fråga hade ett förhållande med en av mina vänner för ett par år sedan. Efter det har han hört av sig till henne, varit otrevlig, elak, bädjat om att hon ska ta honom tillbaka osv. Nu har han uttryckt sig hotfullt och säger sig veta vart hon bor och han önskar livet ur hennes familj och andra jävligt otrevliga saker. Denna kille är helt sjuk i huvudet och jag trodde aldrig att jag skulle ha med honom att göra igen. Har lust att gå ut med namn och bild för denna person förtjänar inga fler chanser här i livet. 0

Hur folk kan göra såhär är för mig helt ofattbart, jag vet att det pågår överallt i hela världen just nu. Kanske i min trappuppgång, bland mina arbetskamrater, kvinnan framför mig i kön eller just nu på andra sidan hotellväggen. Det gör mig illamående, jag hatar män som hatar kvinnor!

Fortsätter detta kommer jag se till att han blir anmäld och det ska bli ett nöje. IDIOT!
Jag känner ilska mot denna person men samtidigt blir jag så ledsen och jag vet inte vad för min vän som får utstå detta. Självklart ska hon inte ta åt sig eller bry sig om hans hotfulla kommentare eller elaka påhopp. Men frågan är hur lätt det är, jag vet inte hur jag skulle reagera eller agera om jag hamnade där själv. Åhhh är så arg!


BTW får det se ut så här i ett våtutrymme på ett hotellrum?


Om ungefär 10 timmar ska jag stå inför typ 40 pers och berätta om mina erfarenheter kring onlinearbete och hur vi i våran kommun gått tillväga i detta projektet. Ska bli spännande och lite roligt! Dock är jag lite nervös, men jag tror det kommer gå fint. Prata kan jag ju... =)

Nu säger jag god natt!

Hahahahaha jag håller på att dö! herre jävlar! När jag ikväll bäddat ner älsklingen så sa han att jag måste lyssna på dagens morgonpass i P3 där Hipp Hipp - Anders Jansson var gäst, för det var så galet bra. Vilket jag genast gjorde när jag bänkade mig bakom skärmen. haha och oj oj oj säger jag bara! jag senaste timmarna ängnat mig åt att lyssna på programet och förra programmet han var med i och massa klipp.

Herre vad jag har skrattat, tårarna har sprutat mellan skrattattackerna och kramperna i magen. Hoppas jag lyckas få in en liten snutt av programet här nu. Blev inte som jag tänkte men här kommer några länkar ni kan lyssna på iaf. Håll till godo!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=4297293&play=2853279&playtype=Ljudklipp

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=4297330&play=2853286&playtype=Ljudklipp

Ja jag planerar ju ihjäl mig, älskar att planera och har ibland svårt att inte planera, att bara släppa taget. Dock borde jag lärt mig att mina planer aldrig funkar, jag har ju planerat mitt liv så länge jag kan minnas. Enligt plan #1 skulle jag just nu läsa juridik för att om något år bli advokat och senare åklagare, det sket sig ju som alla vet. Plan #2 skulle jag vid det här laget ha två barn och bo i hus, sket sig det med. Plan #3 skulle jag ha fast jobb, barn och bo i Uppsala elelr Göteborg, svaret på den planen är vikarieat, 0 barn och lägenhet i Kalmar. Plan #4 bo i england och starta en egen ungdomsgård, hände inte det heller. Plan #5 att flytta till hus innom detta år, har nog ångrat mig lite. Så nu till Plan #6 i ordningen, att få ordning i lägenheten, spara pengar till drömmar och framtid, jobba, trivas i nuet och planera mindre.
Ja vi får väl se hur det går, just nu går jag lite uppochner i den "planen", önskar jag vore lite mer som min sambo som aldrig planerar nått!

Idag ska det jobbas igen, precis som varje dag. Jobbar kvällen ihop med P. men innan det ska jag åka och handla boka tid hos optikern. (Jag är nog en fara för mig och för andra som kör bil med dessa glasögon, hjälper kanppt längre, jag får bara mindre ont i huvudet och är inte så trött i ögonen.) Sedan bär det av lite tidigare till jobbet för att bära soffa och lite annat skit. Sedan hem, tvätta och sedan i säng, imorgon bär det av mot Jönköping och spridningskonferens för nätatbetet på torsdag. Ska stå och prata inför massa folk, hur ska det gå? Sedan är det hem igen på torsdag kväll och sedan jobba kort dag på fredag. Sugen på bio i helgen, men vi får se.

Nu ska jag pysa mot djurköpcentret i stan för handling och optikern. Ha det kanon! 

Satt och funderad över vad kvällens rubrik skulle bli, då det slog mig vad mina vänner varit duktiga på att uppdatera sina bloggar idag, och jag på att läsa dom. =) Själv har jag för tillfället två inlägg jag ska göra som jag bearbetar i huvudet och gör lite research kring, kommer förmodligen till helgen.

Har jobbat som vanligt idag, jobbade kvällen som var ovanligt lugn och livfull på samma gång. Hände för övrigt en riktigt kul/sjuk grej ikväll. Jag har ju tidigare nämnt att det spökar på jobbet, vilket vi under kvällens fika satt och pratade om med några tjejer. Det är så att det kan ibland låta konstigt ifrån källaren, liksom skramla eller dunka till. Vi har såklart lagt lite extra ton vid detta för att skrämma och skoja med våra ungar. Och på lovet har fritidsgården varit stängd, vi har bara haft tillsynen öppen. Då jobbade jag en dag som det inte kom några barn, ordnade papper och planerade lite och gick då ner i källaren för att kolla i förådet vi har där nere. Trappan ner till källaren är i två delar kan man säga, det är en plattform på mitten där även lysknappen sitter, så jag gick ner tände, gick hela vägen ner och konstaterade att min nyckel inte passade i det låset. Så jag gick upp igen. Gick till kontoret igen och fick syn på mitt glas, tog det och gick till köket för att ställa det i disken. Mellan köket och kontoret är trappan ner så på vägen tillbaka till kontoret ser jag att jag har glömt att släcka och går då ner dom få trappstegen för att göra det, går in på kontoret och sitter där kanske 1-1,5 timme och klär sedan på mig för att gå hem. Stänger och låser kontoret och går mot dörren och slänger som av vana en blick ner i trappen och in i köket. Då är lampan i trappen åter igen tänd! What? Tänker jag, går ner och släcker den igen och försöker komma på en naturlig förklaring till det hela. Men det var bara jag där den dagen! Skumt!
Men åter till idag, två av tjejerna som vi satt och fikade med gick upp för att ha sina sånglektioner och en tjej blev kvar ner med oss, så vi plockade fram nya TP:t som vi fått och spelade. Mitt uppe i spelet börjar något låta, min första tanke var att det var någons mobil, men jag inser rätt snabbt att det är tv:n som plötsligt slagits på. Tv:n befinner sig ca 4-5 meter bort från där vi sitter och dessutom uppsatt på andra sidan en vägg, inte i ett annat rum utan på andra sidan en liten skrubb som bildar en liten utbukting där tv:n sitter. (Skit samma!) Ni fattar min poäng!! Jag personligen älskar sånt här och tycker det är kul, eftersom jag tror på "spöken" och andevärlden!

H lvete vad långt detta vart, jaja kul om ni orkade läsa klart och för er som inte orkade läsa klart så kan jag säga att ni missade min spökhistoria. :P För övrigt är det kanon att jobba kvällen ihop med R. han har för vana att baka något gott (han borde vara bagare) idag blev det Gula Rutor som vi kallar dom. Himmelskt goda!

Är det redan slut på vintern tänkte jag i måndags när vi gick på isgata i solskenet och fick nästan den där härliga vårkänslan man brukar få i mars. Jag som älskar vintern vill verkligen inte att den ska ta slut redan. Hur konstigt det än låter så gillar jag när man får kämpa lite för att göra saker, gräva fram bilen eller pulsa sig igenom en promenad. Vi har desutom bestämt att vi inte ska åka till fjällen i år med tanke på ekonomin. Visst vi klarar månaden då vi ska till fjällen men får inte glömma att jag faktiskt inte har någon anställning i sommar och därför ingen säker inkomst. Det brukar dock inte räkningarna bry sig om, dom tycks komma ändå. Konstigt det där!

Kort dag på jobbet, vilket passar mig kanon idag känner jag. Även om det var jätte kul att öppna gården igår! Märkte åter igen hur mycket jag tycker om mitt jobb och hur kul det är när det bara väller in ungar som ska berätta och visa allt dom gjort under tiden vi inte haft öppet. Härligt!

Nu syns mina lycktor igen, så det har töat massor här!

Nu är det dags att köra tandborste i munnen och sedan springa till bussen! Vi hörs nog ikväll!
Tjing!

Har under en längre tid känt av det här med att jag borde träna på grund av det jag beskrev i förra inlägget. Och det är som sagt påtryckningar utifrån, inte direkt från mig själv eller min kära sambo. (Som för övrigt alltid verkar tycka att jag ser perfekt ut, underbara han!) På förra inlägget fick jag två riktigt fina kommentarer av älskade vänner. Tack det värmer! ♥ Och i en av kommentarerna så stod det att jag inte var den person som brukade falla för samhällets påtryckningar. Så var det, exakt så var det, jag var den som stod upp för vad jag tyckte. Jag var den som tog lååånga diskussioner om det mesta och gav aldrig upp min åsikt även om jag accepterade att andra inte tyckte som jag. Jag har skrivit artiklar, fört mina åsikter i debatt och det har i princip alltid handlat om att stå emot samhällets skeva ramar. 

Jag skaffade dreads till allas fasa, jag stod upp hårt för min vägran att äta på donken och annat konstigt jag stått eller står för, jag har alltid trott på mig själv. Men nu, vad gör jag nu? Folk tjatade om att jag borde ta ut mina dreads i två år men jag behöll dem. Men helt plötsligt så tog jag ur mina dreads efter två och ett halvt år av tjat så vek jag ner mig, varför? Jag vet inte. Samhällets syn på en "vuxen" människa har inte dreads och går i harembyxor till jobbet. Antar att jag var rädd för att folk skulle dömma mig för dom och att jag inte skulle får något jobb. Så mina älskade dreads försvann och en del av min personlighet med dom. Eller? Och nu, ska jag börja träna bara för att folk tror att jag är på tjocken? Vad har hänt med mig?

Idag är det för övrigt 205 dagar kvar till underbaraste dagarna på hela året. Tre dagar om året känner jag att jag passar in till fullo. Jag kan vara mig själv, det finns vänliga människor som delar mina tankar och åsikter här i livet. Ingen tittar konstigt för att man sitter på en filt och slafsar i sig mat med händerna, har stora hängiga sköna kläder som knappt matchar eller att man dansar i kön till toaletten. UPPSALAREGGAEFESTIVAL Det är kärlek!

Jag har såklart underbara vänner som jag kan vara mig själv med och vi har förbannat roligt ihop, men nästan ingen av dom delar mina åsiker och är i allmänhet ganska trötta på mina djupa diskussioner om hurvida vårt samhällssystem fungerar eller inte. Jag har till och med vänner där vi gemensamt bestämt att vi inte ska diskutera vissa saker för vi kan bli nästintill osams. =) Men jag älskar alla mina vänner ändå, även om vi inte har samma syn på saker och ting.

Svävade iväg, sorry för det. Har hittat en ny kreativ sida innom mig som jag nu ska utforska lite mer....
Vi höres..

 

Jag mååste vara Sveriges mest synliga ogravida kvinna. Det går fan inte en vecka utan att jag får frågan om jag är gravid. Jag måste verkligen se as fet ut! Det börjar bli riktigt tröttsamt, det är som om alla vet hur jävla mycket jag vill ha barn och verkligen måste gnugga detta gravidsnack i ansiktet på mig. Så är det såklart inte, eller jag hoppas att det inte är så iaf. Dom felsta som känner mig vet att jag har en "putmage" som putar för minsta lilla (mat eller min jävla magkatarr). Detta gör såklart att alla ungar på gården och även andra frågar vad det där är och petar mig på magen. Och så fort jag nämner att jag har ont i huvudet och känner mig illamående så kommer frågan "gravid eller?" Alla andra frågar man om dom har fått influensan eller liknande men inte mig inte! Dessutom idag så skakade jag som tusan på P-mötet pga sockerfall, som jag haft på senaste (vet borde kolla med en läkare) men iaf och då ur ingenstans flyger frågan "är du gravid kanske?" i luften. NEJ DET ÄR JAG INTE!

Verkar som alla FÖRVÄNTAR sig att jag ska vara eller ska bli gravid snart och så har det varit senaste åren. Och det är inte samma personer som "tjatar" eller frågar, utan det är personer helt oberoende av varandra. Kanske ska jag göra som jag alltid har gjort, göra precis tvärtom? Kanske bestämma att man aldrig ska skaffa barn istället.

Vet att ingen av dom som frågar menar något illa eller ens vet om att jag får frågan oftare än jag dammar hemma. Men det börjar som sagt tära på en och tankarna börjar snurra. -Ser jag så tjock ut? Dags att gå ner i vikt kanske? Ska jag verkligen köpa den här lilla godisbiten jag är sugen på? Dags att sluta unna sig kanske? Börja träna igen? Grejen är ju dock den att även om jag tränar 5 dagar i vecka som jag gjorde i Vimmerby en tid så putar min mage. Deppigt värre. Blir ju inte bättre av att tänka att ens 27 veckors gravida kompis väger ungefär lika mycket som jag. Och om sanningen ska fram så tycker jag inte att jag är tjock eller behöver gå ner i vikt, däremot kan jag tycka att jag behöver träna för att hålla kroppen i trim. Men ibland så faller man för "samhällets" påtryckningar, sorgligt men sant!

Tack & Go natt!

Känns ännu lite skumt att skriva 2011, men så är det alltid när vi byter år tycker jag. Haft en bergodalbana på jobbet idag igen. Känner mig lite kluven till vad jag håller på med ibland, tvivlar på att jag verkligen klarar det och att jag är rätt kvinna på rätt plats. Jag vet att tvivla på sig sälv inte är något bra, men ibland gör man det utan att tänka sig för, fast jag vet nog egentligen att jag är rätt bra på det jag pysslar med. Dock har man motgångar som ibland får en att tvivla lite. Tack snälla L. för stöttning och pepp under dagen. =)

Många verkar bli sjuka nu igen, jag klarar mig dock. Även om jag just nu skulle tycka det var skönt att vara sjuk i två dar så man fick vila upp sig ordentligt och ha tid för reflektion. Skulle verkligen behöva tid för lite reflektion nu känner jag, kan ibland sakna ringen på måndagsmornarna...

Folk man pratar med lite här och där tycker det ska bli tungt att gå tillbaka till jobbet denna eller nästa vecka efter julledigheten. Julledigt? Undrar jag då som jobbat så när som på alla dagar under "jullovet". Julen låg verkligen sämsta tänkbara iår, så nu undrar jag, när får jag julledigt?? Lite gnällig jag vet men skulle som sagt behöva kurera mig med en heldag på soffan med massa film.

Kommer 2011 bli ett bra år? Svaret på den frågan får ni i december.

Varför kommer man alltid på sådär en vecka efter jul vad man önskar sig i julklapp? Snälla tomten nästa år önskar jag mig något från Cult design.... Tycker dom har så himla fina grejor, har länge spanat på alla deras produkter men studieplånboken har sagt nej. Men nu kanske man skulle unna sig...?



Hoppas på en riktigt fin vintermorgon med sol imorgon, vill så gärna gå en sväng med kameran. Övrigt imorn blir det nog en sväng in till stan för att glo lite i butiker, gör ju faktiskt det rätt så sällan fast jag bor i stan. Har upptäckt att jag mest spenderar både pengar och tid på IKEA. Nu har jag för övrigt fått ihop halva våran planerade bokhylla, bara två delar kvar. Dock måste jag sälja den stora garderoben vi har innan jag kan köpa resten, annars blir det inte lätt att få plats. Så är det någon som är sugen på en PAX garderob från IKEA, hör av er. Den är jätte fin, är mer som ett kontorsskåp kan man säga, sitter belysning och bra hyllor i.

Saknar in älskling jätte mycket, tycker han kan ta och komma hem nu. Är så trist att vara ensam, det är ju helt tomt överallt. Tur jag har massa gosedjur i sängen så jag har något att krama.

Tänkte jag skulle blogga lite innan jag ska sova, borde egentligen fixa till designen på bloggen (ser förjävlig ut) men orkar inte just ikväll. Har haft en riktigt jävlig dag på jobbet, man skulle kunna jämföra det med en PMS svängning. Från att vara bra till dåligt, till kanon och sedan nå långt i botten du kan skrapa för att sedan bli hyggligt igen. Fick ett sammanbrott, kanske tur att jag lärt mig konsekvensanalys, annars hade jag inte haft någon telefon längre. Men så kan vissa dagar vara på mitt jobb, blir lite extra påfrestande när man jobbar ensam. Ska bli skönt att jobba med L. imorn.

Är ensam hemma då pojken och hans älskarinna (Robin) är i London. Lite trist att jag inte fick/kunde följa med, men men.... Är jobbigt att vara ensam och att gå här och vara orolig för att något ska hända. :( Och faktumet att jag inte har någon bil pga att den står på Skavsta flygplats orkar jag inte längre bry mig om, men var grymt arg i helgen!


Nu tycker till och med jag att det nästan kan räcka med snö. Då är det mycket snö. Vi var i princip insnöade 23-24 dec, det kom säkert 5-6 dm snö och blåste gjorde det som fan, så allt drev ju igen. Trodde vi skulle bli sittande här ensama på jul utan julmat och liknande. Men när det äntligen slutade snöa vid 16-tiden på julafton så åkte vi hem till Davids föräldrar, så det blev lite jul iaf. Med julgran, julbord, klappar, knäck och så var jag och svärmor på midnattsmässa, det var riktigt mysigt! Dock var det aningen dumdristigt att ge sig ut när vädret var som det var, för vi körde på några ställen igenom drivor som var en bit upp på kofångaren och snövallarna var ibland högre än bilen...men vi kom ju fram.

För er som följer min blogg någolunda vet att jag i höstas stälde ut fina lyktor på uteplatsen, dom står som tänkt kvar där ute. Tanken vara att det skulle sen när det kom snö lysa lite mysigt där ifrån. När första snön kom var jag ute och borstade undan snö på lyktorna och även under dom, så dom inte skulle börja tippa och ha sig i all snö. Dock syns dom knappt längre, efter det lilla "ovädret" har den lilla försvunnit helt, den mellersta ser man lite topp på och den stora syns hela toppen på.

 Så här såg det ut 30 oktober

 Så här såg det ut igår

Med hopp om en bättre morgondag säger jag God Natt!

Jag blir riktigt förbannad när jag idag slår på nyheterna och får höra vad som hände under stockholms derbyt igår. Jag blir så förbannat trött på folk som inte kan acceptera och förstå andra människor än sig själva! Att stockholmslagen har en lång historia av stökiga klackar och upplopp i samband med matcher, det har ingen lyckats undgå. Det gäller framför allt dom tre stora klubbarna Hammarby, Djurgården och AIK, såväl i fotboll som i ishockey. Men nu får det fan vara nog! Vi behöver hjälp från lagstiftning och rättssystemet om vi ska få bukt med dessa problem. Se på hur dom gjort i till exempel England med fotbolls"hulliganer" (gillar inte ordet hulligan), där kan för alltid bli portad från matcharenor, det innebär att du som "hulligan" måste innfinna dig på närmaste polisstation 1 timme (tror jag det är) innan matchstart. Och om inte personen infinner sig där så påbörjas ett "letande" (telefon, besök bostad osv.) efter personen för att säkerställa att denna inte har tagit sig in på arenan, trots portning. I England är det även förbjudet att stå upp om inte ditt lag gjort mål, det skapar generellt en lungnare läktarmiljö. Eller så kan man använda sig av metoden som dom har i Amsterdam, där bara hemmalagets supportrar släpps in på matchen. Dessa och säkert många andra allternativ, är något som svenska ishockey- och fotbollsförbundet måste fundera över, och AGERA!

Det är ingen hemlighet att jag är Djurgårdare, jag är född och uppvuxen med en kärlek för Djurgården. Detta är en typ av kärlek som är svår att förklara för folk som inte har något lag, men kärleken är den samma oavsett vilket lag man håller på. Det spelar inte någon roll om man håller på AIK, Brynäs, Göteborg eller Djurgården. Jag åker mer än gärna på matcher i såväl fotboll som ishockey, och när jag gör det står jag även mer än gärna i just klacken (alltid bättre stämmning där). Att stå i en klack och sjunga gott om det egna laget eller glåpord mot motståndarna är en upplevelse man aldrig får på sittplats på långsidan. Där och då är det krig, det är vi mot rubbet och livet står på spel. Tror alla som någon gång stått i en klack med en kärlek till ett lag känner igen känslan. Jag personligen älskar supporter- och läktarkultur, man har sina låtar, texter, tifon, man visar med tröjor, hallsdukar och flaggor vilket lag man "tillhör". Alla som sett och hört när Liverpool kliver in på sina hemma matcher till hymnen av "You´ll never walk alone" från supportrarna, vet att det ger en gåshud som sent lägger sig. Sånt älskar jag (även om jag håller på Arsenal i engelska ligan).

Om ni inte sett detta då uppmanar jag er till att göra det nu!

Men man måste stå i en klack med ett förstånd och en acceptans för andra människor, dom flesta i en klack gör det men så finns det alltid den lilla klicken som inte gör det. Att före eller efter match ge sig på motståndarsupportrar är något av det värsta jag vet, det tar jag verkligen stort avstånd ifrån. Och när folk säger att det är det som är supporterkultur blir jag förbannad, för så är det verkligen inte. Då handlar det snarare om ett knippe nötter som inte har förstånd nog att sparka i en snödriva, kasta vantarna i backen eller skrika istället för att puckla på någon stackare. Och för att titta på gårdagens incident så handlar det inte om att personer från olika lag kommer ihop sig och slåss, här bankar man på sina egna!! Där och då övergår det från lite heta känslor mot ett annat lag till total oacceptans mot andra människor, där och då ävergår det även från att vara supporterbråk till misshandel som lika gärna kunde ägt rum i en krogkö. Jag försvarar inte på något sätt supportar från olika lag som slåss, men att börja gå lös i sin egen klack tycker jag riktigt korkat.

Eftersom jag själv stått i klacken rätt ofta, både på stora derby matcher mot AIK eller Hammarby och i dom små matcherna mot Örebro eller Kalmar så har man upplevt både trevliga och mindre trevliga saker, det tror jag dom flesta varit som brukar stå i klack. Bland annat har jag själv varit med vid gruff i den egna klacken, det ska ju också sägas att bara för man håller på samma lag har man inte samma åsikter kring spelare eller liknande. Men i alla fall, ett gruff i den egna klacken uppstår oftast genom att ett fåtal personer (dom lite mer extrema) gör eller vill göra saker som merparten av klacken (dom vettiga) inte vill vara en del av, det kan till exempel handla om hån mot en egen spelare eller en ramsa med lite för mycket hat mot motståndarna vilket det varit i dom fall jag upplevt. Och då säger man som vettig supporter ifrån i form av tystnad eller kommentarer som: släpp det där och gå vidare, väx upp eller bara lägg ner. Kanske lite men knappt provocerande kommentarer som egentligen bara vill bidra till en finare kultur på läktaren, men av en något tankad extrem person kan det slå över. Kan tillägga att jag aldrig slagit, knuffat eller varit med och provocerat fram ett sådnat grä,l men jag har däremot som vettigt supporter och medmänniska försökt hindra andra från att slå ner folk, med blandat resultat.

Jag håller fast vid några textrader i en av Djurgårdslåtarna som lyder:

"En riktig supporter som älskar sitt lag
Ger fan i våld mot ensam och svag
Det é slut med slut med skit som skadar vårt lag
För vi hatar inte vi älskar"

Tyvärr verkar det inte som fler än jag lägger någon större vikt vid dessa ord. Dock ska det sägas att ibland så har det varit på väg en hatramsa i klacken när någon avbrutit och istället skrikt att vi ska stötta våra grabbar istället för att hata deras, sånt gillar jag. Jag sjunger därför av princip aldrig med på rena hatramsor i klacken (så som hata,hata AIK), däremot gillar jag den lite mer dolda avskyn mot sina revaler i ramsorna (ni är sämre än Salo eller likväddigt).

Oj oj oj vad långt detta blev, mycket text har ni tagit er igenom om ni orkat ända ner hit. Jag tänkte att jag för att lätta upp texten lite skulle slänga in, för alla er som missat Liverpools supportrarnas you´ll never walk alone, just en sådan video. Då var det fixat. Vill även passa på att önska alla nära & kära och alla andra där uten en riktigt God Jul!

Dagen status!

• Ca: -8 grader ute
• Osminkad
• Ny duschad
• Laddat med jullåtar bla.
• Relativt pigg
• Ingen matlåda
• Dåligt målade naglar
• Låter plattången vila
• Bil
• Ensam på jobbet
• Dagens "att göra lista" har 3 punkter
• Ångest inför alla telfonsamtal/mail som måste ringas/skrivas

Jag fick för en stund se att årets Musikhjälp nu är uppe i över 11 miljoner!!! Helt, helt galet bra jobbat alla där ute och självklart Nour, Martina, Jason och alla andra som jobbar i och utanför glasburen.



Det här klipppet får nästan glädjetårarna att spruta!!

Så nu uppmanar jag ALLA, låt oss även spränga 12 miljoners gränsen!!!

I helgen var jag på Gotland och hälsade på mor o far som nu bor under varsitt tak. Det var riktigt trevligt att ha några dagar att umgås på och ändå försvann tiden bara iväg. Jag han även med en lååång fika hos Gina som jag knappt träffat sen vi slutade 9:an. Kändes riktigt kul och helt naturligt, också skönt att veta att det finns fler som befinner sig och funderar kring samma saker i livet. Hann även med invigning av klubbens snökanoner, bowling, klubbens luciafirande och en hel del kortspel och allmänt fjant med brorsan. =)

Kom hem igår och idag bar det av till H.A.I.R (frisörskolan i kalmar), gav henne fria händer och jag är supernöjd med resultatet. Trivs verkligen kanon och alla kommentarer jag fått hittills har varit av god art så... Lovade min mor att lägga upp en bild, så här kommer den.

Tycker själv jag ser ut lite som Lotta på Bråkmakargatan på bilden.

Försov mig ordentligt imorse, tur att jag inte skulle vara på jobbet förens ett. Men hade ju tänkt att göra massa ärenden innan jobbet, nu hann jag inte med mer än frukost, dusch och lite små plock här hemma. Så jag får stressa som en tok imorn ist, så kan livet vara när kroppen tycker att den ska sova ut.


Idag hade jag för första gången i mitt liv ett medarbetarsamtal, var faktiskt lite nervös, eller kanske inte nervös men lite spänd på vad det skulle innebära och om jag skulle få höra att jag inte gör ett bra jobb. Så var det absolut inte, vi pratade mycket (2 timmar) och jag fick höra mycket positivt om mig. Det kändes kanon, det ger en liten extra boost till att göra ett bra jobb. Tycker verkligen om mitt jobb och dagar jag kan känna mig nere eller lite ledsen så blir jag ofta glad när jag kommer till jobbet och träffar mina arbetskamrater och alla ungdomar. Känns faktiskt lite trist att R. ska vara hemma barnledig resten av december, det är alltid trist när man inte träffar alla arbetskamrater varje vecka, så jag tycker alla borde vara friska och så hela tiden! =)

Imorn blir en kämpig dag, först springa ärenden i stan, sedan jobbet, sedan hemm, hinna packa och sedan hinna med bussen till O-hamn för vidare resa mot Gotland. Ska bli så skönt att komma hem till ön lite igen, har tagit några dagar semester så blir kvar på ön till måndag. Kommer då hem rätt sent på måndag, på tisdag är det äntligen dags att gå till frissan, sedan till jobbet och direkt efter det är det dags för julbord med jobbet. På onsdag morgon blir det tåg mot Jönköping för träff med Online-arbetare i projektet, natten spenderas i Jönköping, på torsdagen är det fortsatt jobb med online projektet och hemfärd till Kalmar och på fredagen jobbar jag kväll och då ska vi ha julbord på gården! Ojojoj... mycket nu! =) Ska även försöka åka hem den helgen eller så kommer Emmié och Niklas på besök. =)

Nu är tvätten som jag väntat på klar, så ska hänga den och sedan stupa i säng. Natti!

Kände att jag behövde skriva lite mer uppiggande än det jag skrev igår, och då passar andra halvan av den här dagen utmärkt, för den har varit helt crazy!

Kände mig lite sådär imorse och ville bara lägga mig i sängen under täcket och försvinna! Tvingade upp mina röda och svullna ögon och klev ur sängen. Åkte och handlade, lagade maten jag inte orkade igår så vi fick matlådor. Gick bort till bussen i tid och fick vänta där i 50 min på bussen, borde skaffa mig en tidtabell och sluta chansa på när bussarna går. Men fick en trevlig pratstund med en annan tjej som också väntade på bussen, tack för det.

Jobbet började väl som vanligt ungefär, pratade lite med R. när han kom och gjorde lite nya toast under tiden. han försvann in på kontoret för att kolla mail och annat på datorn, det går kanske 5-10 min sedan bryter det ut ett asgarv inne på kontoret och R. ropar mellan skratten att jag måste se detta. Och vad tror ni jag fick se?

Jo detta:




HAHAHAHA!! jag säger då det, Kalmar i ett nötskal. För er som inte läst eller hört så mycket om detta bygge kan jag säga att det är inte första gången det krånglar. Tidigare problem har bla varit: taket håller inte för snö, omklädningsrummen är för små, maskinen som ska sköta gräset får inte köra på något annat än just det gräset, så dom blir tvugna att köpa in två maskiner för att ha en på träningsplanen på andra sidan vägen! Bra jobbat! Det trista är ju att det är vi skattebetalare som betalar denna skit!

Ja ja efter det så flöt jobbet på som vanligt, lite interna skämt om lite allt möjligt, det piggar alltid upp. Bakade goda lussekatter och snickerskaka och passade såklart på att röra till det lite för våran volontär genom att börja diskutera olika saker som man säger fel i svenska språket. Haha tur att hon har humor och står ut med oss. =) Spelade kort med några tjejer och det började lite oskylldigt med vänd-tia och 7:an men sen blev det allvar.. då blev det något som jag kallar Kotten och som många andra kallar Tecknet. Men iaf jag och R. hanade på varsit lag och tävlingsmänniskor som vi är så vart det här rena kriget. Och han är dessutom så lurig så jag blir ju tokig och då trissar han mer... haha slutade med massa skratt lite svordomar och med att R.s lag vann. Sedan blev det mer 7:an och då vann jag!! I den vevan någonstans så vräkte jag ur mig att ungarna borde leka kurragömma (dom var rastlösa), det nappade dom ju direkt på och helt plötsligt var det full cirkus på gården. Bra jobbat Jeanette! Detta gav upphov till många skratt och felsägningar.. Men jag fick 4-5 ungdomar i 13-19 års åldern att leka kurra gömma, tyckte jag var starkt! :)

Ibland vill jag bara skjuta skallen av mig och börja om.

Jag har gjort många drastiska val i livet, jag hitta mig själv i kärleken - vänner vände ryggen, jag bytte skola - gick mot strömmen, jag bytte igen - flyttade till ny stad, bestämde i vilken riktning jag skulle gå - inpererade tydligen andra, ny stad igen - inget är för evigt, försökte ta upp en vänskap - fick den hårdaste snytingen i ansiktet, bestämde att ensam är stark - blev utanför, ny flytt - nya möjligheter, nytt jobb - tillät mig inte att njuta.

Allt detta är saker som jag gått igenom och mina känslor kring det. Jag har alltid trott att jag var en rätt så hyffsad människa, en bra och rolig vän, ett snällt barnbarn, en bra dotter, en hyffsad flickvänn och en god släkting. Så är tydligen inte fallet, jag har iaf senaste åren på riktigt fått veta att jag inte alls är den där hyffsade människan. Jag sviker och gör folk besvikna lite överallt verkar det som.

Jag kan inte räkna alla gånger jag fått höra att jag aldrig berättar saker, hör av mig allt för sällan. Och jag är ledsen, det är jag faktiskt att jag tydligen lyckats såra så många av dom som var mina vänner. Nu har jag snart inga kvar. Tyvärr så vet jag inte vad jag gör för fel, för ingen av dom som vänt mig ryggen har någonsin förklarat varför, då kan jag inte heller försöka bli en bättre vän.

Men jag vet att jag har gjort mycket fel och det är jag beredd att stå för, för jag är långt ifrån felfri. Jag har utan tvekan sagt saker jag inte borde ha sagt och gjort saker jag inte borde gjort, men det tror jag alla någon gång har gjort.

Så snälla ni där ute som tycker att jag inte är den där hyffsade personen, stå upp för eran egen skull och våga tala om för mig vad jag gör för fel, för jag kan ta det!

..kanske hade jag inget att säga.