Jag har något jag vill säga...
Ibland vill jag bara skjuta skallen av mig och börja om.
Jag har gjort många drastiska val i livet, jag hitta mig själv i kärleken - vänner vände ryggen, jag bytte skola - gick mot strömmen, jag bytte igen - flyttade till ny stad, bestämde i vilken riktning jag skulle gå - inpererade tydligen andra, ny stad igen - inget är för evigt, försökte ta upp en vänskap - fick den hårdaste snytingen i ansiktet, bestämde att ensam är stark - blev utanför, ny flytt - nya möjligheter, nytt jobb - tillät mig inte att njuta.
Allt detta är saker som jag gått igenom och mina känslor kring det. Jag har alltid trott att jag var en rätt så hyffsad människa, en bra och rolig vän, ett snällt barnbarn, en bra dotter, en hyffsad flickvänn och en god släkting. Så är tydligen inte fallet, jag har iaf senaste åren på riktigt fått veta att jag inte alls är den där hyffsade människan. Jag sviker och gör folk besvikna lite överallt verkar det som.
Jag kan inte räkna alla gånger jag fått höra att jag aldrig berättar saker, hör av mig allt för sällan. Och jag är ledsen, det är jag faktiskt att jag tydligen lyckats såra så många av dom som var mina vänner. Nu har jag snart inga kvar. Tyvärr så vet jag inte vad jag gör för fel, för ingen av dom som vänt mig ryggen har någonsin förklarat varför, då kan jag inte heller försöka bli en bättre vän.
Men jag vet att jag har gjort mycket fel och det är jag beredd att stå för, för jag är långt ifrån felfri. Jag har utan tvekan sagt saker jag inte borde ha sagt och gjort saker jag inte borde gjort, men det tror jag alla någon gång har gjort.
Så snälla ni där ute som tycker att jag inte är den där hyffsade personen, stå upp för eran egen skull och våga tala om för mig vad jag gör för fel, för jag kan ta det!
..kanske hade jag inget att säga.
Jag har gjort många drastiska val i livet, jag hitta mig själv i kärleken - vänner vände ryggen, jag bytte skola - gick mot strömmen, jag bytte igen - flyttade till ny stad, bestämde i vilken riktning jag skulle gå - inpererade tydligen andra, ny stad igen - inget är för evigt, försökte ta upp en vänskap - fick den hårdaste snytingen i ansiktet, bestämde att ensam är stark - blev utanför, ny flytt - nya möjligheter, nytt jobb - tillät mig inte att njuta.
Allt detta är saker som jag gått igenom och mina känslor kring det. Jag har alltid trott att jag var en rätt så hyffsad människa, en bra och rolig vän, ett snällt barnbarn, en bra dotter, en hyffsad flickvänn och en god släkting. Så är tydligen inte fallet, jag har iaf senaste åren på riktigt fått veta att jag inte alls är den där hyffsade människan. Jag sviker och gör folk besvikna lite överallt verkar det som.
Jag kan inte räkna alla gånger jag fått höra att jag aldrig berättar saker, hör av mig allt för sällan. Och jag är ledsen, det är jag faktiskt att jag tydligen lyckats såra så många av dom som var mina vänner. Nu har jag snart inga kvar. Tyvärr så vet jag inte vad jag gör för fel, för ingen av dom som vänt mig ryggen har någonsin förklarat varför, då kan jag inte heller försöka bli en bättre vän.
Men jag vet att jag har gjort mycket fel och det är jag beredd att stå för, för jag är långt ifrån felfri. Jag har utan tvekan sagt saker jag inte borde ha sagt och gjort saker jag inte borde gjort, men det tror jag alla någon gång har gjort.
Så snälla ni där ute som tycker att jag inte är den där hyffsade personen, stå upp för eran egen skull och våga tala om för mig vad jag gör för fel, för jag kan ta det!
..kanske hade jag inget att säga.
Kommentarer
Postat av: Emmié
Mig har du inte gjort ett dugg! Avstånd är svårt, men vi hör av oss och försöker hitta lösningar och det är alltid en start :)
Trackback
