Det händer igen...
Lite tröttsamt det här med att va sjuk, tycker jag faktiskt. Eftersom jag sällan blir "riktigt" sjuk, så blir jag så rastlös av att va sjuk. Ligga på soffan går an i 2-3 dagar och det om jag är ovanligt sjuk. Nu har jag varit hemma i 5 dagar och ska erkänna att redan i lördags började det krypa i kroppen. Jag kommer på alla saker jag vill göra och som måste fixas här hemma, vilket till slut resulterar i att jag tänker " okej men jag kan iaf diska, det är lätt och kräver ingen större ansträngning". Det i sin tur resulterar i att jag efter 5 min står och svettas ihjäl av febern ( som nyss kändes helt ok), trist! Och jag får aldrig så stor lust för att börja träna som när jag är sjuk (vrickat, jag vet!), men det fattar jag ju själv att ge sig ut på en 5 km promenad när febern frossar och halsen brinner, att det är ju inte så smart. Så nu vill jag bli frisk illa kvickt så lusten för träning inte försvinner.
Idag kom lillen in med svansen stor som en dammvippa och haltandes. Tror att han varit i bråk med grannkatten, men har inte hittat något sår. Hoppas han blir bättre imorgon, annars får jag nog ringa och rådfråga. (blir ju en sån hönsmamma så fort det är något med den där lurven)
Såg för en stund sen att den allsvenska premiären för Djurgården blir mot Elfsborg. Så det blir Borås, IGEN! Vi har ju ett speciellt förhållande till Borås, på nått sätt så har just Borås blivit en hatkärlek för oss, med betoning på hat. Det är inte första gången vi åker dit på premiär, det blir tredje gången om jag inte minns fel. Jävla Borås, en stad som flyttar sig längre bort ju närmre man kommer, dom har sveriges fulaste arena, dom har plastgräs och en gigantisk staty av Pinocchio. Det hände igen....
....jävla borås
