Så många frågor....
Fick se att Kapten Röd äntligen släppt den underbaraste låten officiellt. Han har spelat den på sina spelningar sedan 1 år tillbaka ungefär, så jag har har hört den några gånger tidigare. Första gången jag hörde den tror det var på Öland Roots för snart 1 år sedan, och jag grät som ett litet barn, först kom gåshuden och sedan kom tårarna. Den berör och jag tror alla som förlorat någon kan känna igen sig i texten, jag gråter fortfarande varje gång jag hör den. Lyssna...
Kan berätta lite av bakgrunden till låten. För ett par år sedan tändes en ny stjärna på den svenska reggaehimmlen. Han hette Erik Alexandersson men gick under artistnamnet Junior Eric. Han slog igenom med låten Reggaeprofil som han gjorde tillsammans med Governor Andy, efter det så gjorde han några låtar men framförallt så medverkade han på andra artisters låtar. Han kom dom flesta inom den svenska reggaen nära och speciellt Kapten Röd. Han var bror till sveriges erkännt bästa reggae, ska och dancehall trummis Partillo (Patrik), som även är reggaeproducent. På Uppsalareggaefestival 2006 stog han på stora scenen och körde några av sina egna låtar. Jag tror att detta var, kanske inte första, men en av dom första gångerna som han framförde sina låtar på en stor scen för så många människor. Spelningen var såklart grym! 2006 var även första året jag och David var på URF, och faktum var att just Jr Eric hade stått framför i biljettkön den dagen och det visade sig senare att han även sov på campingen bland festivalbesökarna. Han köpte alltså sin biljett och betalade sin camping och bodde precis som vem som hells under hela festivalen, trotts att han hade tillgång till VIP pass och hotell. Likadant var det åren som följde, han precis som vi kom dagen innan och hämtade ut sitt festivalband och campingpass. Man hejade på honom och han hejade glatt tillbaka! En underbart ödmjuk person. Sin sista tid i livet tillbringade han i Thailand där han var festfixare och drev en restaurang. En dag var han med om en mopedolycka där nere, men kände sig bra och åkte hem, han somnade och vaknade aldrig morgonen därpå. Han lämnade ett stort tomrum efter sig, som så många andra gör när dom försvinner. Han lämnade även låtar efter sig som inte hunnit färdigställas, men som hans vänner och svenska reggae artister har färdigställt och gett ut på skiva.
Jag är så glad att jag fick chansen att se denna stjärna innan den slocknade, det var inte den enda vi såg den sommaren vars stjärna nu har brunnit ut. Joseph Hill sångaren i det stora reggaebandet Culture, dog bara 10 dagar efter att han stått på stora scenen i Uppsala och showat, med mig, David och våra vänner på första parkett. Kan ärligt säga att det är en, om inte den bästa och största, spelning jag varit på. Det var riktigt bra och nu i efterhand känns det extra stort eftersom det var deras näst sista spelning dom genomförde med Joseph Hill som sångare.
♥ Låt alla våra saknade vänner vila i frid ♥
Kan berätta lite av bakgrunden till låten. För ett par år sedan tändes en ny stjärna på den svenska reggaehimmlen. Han hette Erik Alexandersson men gick under artistnamnet Junior Eric. Han slog igenom med låten Reggaeprofil som han gjorde tillsammans med Governor Andy, efter det så gjorde han några låtar men framförallt så medverkade han på andra artisters låtar. Han kom dom flesta inom den svenska reggaen nära och speciellt Kapten Röd. Han var bror till sveriges erkännt bästa reggae, ska och dancehall trummis Partillo (Patrik), som även är reggaeproducent. På Uppsalareggaefestival 2006 stog han på stora scenen och körde några av sina egna låtar. Jag tror att detta var, kanske inte första, men en av dom första gångerna som han framförde sina låtar på en stor scen för så många människor. Spelningen var såklart grym! 2006 var även första året jag och David var på URF, och faktum var att just Jr Eric hade stått framför i biljettkön den dagen och det visade sig senare att han även sov på campingen bland festivalbesökarna. Han köpte alltså sin biljett och betalade sin camping och bodde precis som vem som hells under hela festivalen, trotts att han hade tillgång till VIP pass och hotell. Likadant var det åren som följde, han precis som vi kom dagen innan och hämtade ut sitt festivalband och campingpass. Man hejade på honom och han hejade glatt tillbaka! En underbart ödmjuk person. Sin sista tid i livet tillbringade han i Thailand där han var festfixare och drev en restaurang. En dag var han med om en mopedolycka där nere, men kände sig bra och åkte hem, han somnade och vaknade aldrig morgonen därpå. Han lämnade ett stort tomrum efter sig, som så många andra gör när dom försvinner. Han lämnade även låtar efter sig som inte hunnit färdigställas, men som hans vänner och svenska reggae artister har färdigställt och gett ut på skiva.
Jag är så glad att jag fick chansen att se denna stjärna innan den slocknade, det var inte den enda vi såg den sommaren vars stjärna nu har brunnit ut. Joseph Hill sångaren i det stora reggaebandet Culture, dog bara 10 dagar efter att han stått på stora scenen i Uppsala och showat, med mig, David och våra vänner på första parkett. Kan ärligt säga att det är en, om inte den bästa och största, spelning jag varit på. Det var riktigt bra och nu i efterhand känns det extra stort eftersom det var deras näst sista spelning dom genomförde med Joseph Hill som sångare.
♥ Låt alla våra saknade vänner vila i frid ♥
Kommentarer
Trackback
