Skam?

Åhh jag vill bara få ut alla känslor, det bubblar så mycket inom mig! Hände en grej på jobbet idag som jag inte kände mig bekväm i. Men vad gör man när man försöker säga ifrån men blir överkörd och någon annan bestämmer istället? Känner mig nu i efterhand så svag och dålig. Det som hände var att jag tvingades köra med 1 person för mycket i bussen på väg till en aktivitet i stan. Det är helt emot mina principer, jag kör så gott som aldrig med för många i bilen. Min regel är -finns det inget bälte, finns det ingen plats-.

Visst har det hänt att jag tryckt in 4 pers i baksätet på min bil, när man skjutsat folk till träningar, eller plockat upp en extra stackare så denne ska slippa gå, men då har det varit kortare sträckor och det ända alternativet. Jag har istället kört dubbelt många gånger. Det ska tilläggas att dom gånger jag gjort det så har det varit i min egen bil, på min privata tid och med ungar som jag känner och ofta känner även föräldrarna. Har då talat om att jag blev tvungen att trycka ihop dom en liten bit för att få det att gå ihop och fått godkännande till det. Men tycker fortfarande inte att det är okej, för det handlar om trafiksäkerhet.


Idag skedde detta i mitt yrke, där jag ska vara professionell, en stark vuxen och en bra förebild. Jag går naturligt in professionellt i mitt yrke när jag kommer till jobbet, skulle inte säga att jag tar på mig en mask, men iallafall ett filter. Jag som privat svär värre än en borstbindare, svär väldigt sällan på jobbet, jag kan också i mitt yrke säger jag okså nej till saker som jag kanske privat tycker är okej. Idag tvingades jag bryta mot något som jag är emot både i mitt yrke och privat. Det känns inte bra, jag skäms för att jag inte föregick med gott exempel, inte varit en bra förebild i detta fallet. FAN! Det är nog det jag känner mest.

Bakom detta ligger massa turer fram och tillbaka och tanken från början var att ungdomarna skulle tillsammans med ledare åka kollektivt in till stan och att jag skulle åka med Lss ungdomarna i våran hyrda buss och möta upp med dom andra i stan. Så blev det alltså inte, tyvärr! Detta är något som jag ska ta upp nästa vecka när prsonalgruppen har möte, för det känns inte bra och sättet allt detta gick till på (som jag inte nämner här) är inte okej enligt min mening. Jag nämner inga namn eller liknande här, med tanke på att jag ännu inte pratat med presoner som detta berör och dels även för att det spelar ingen roll, det är mina känslor och tankar jag vill förmedla.

Vad hade hänt om jag blivit stoppad av polisen i en rutinkontroll? Böter, prick på kortet, indraget körkort? Jag vet faktiskt inte, vem hade stått för detta? Jag? Trots att jag mer eller mindre tvingats köra på detta sätt. Det är tankar som poppar upp och som kommer gnaga tills nästa vecka, kanske längre.

Dagen har i övrigt varit dråplig på massa olika sätt, bland annat så bestämde sig den hyrda bussen på jobbet för att inte starta när vi skulle iväg. Som tur är hade jag bilen idag, och vi har alltid startkablar i vår bil (efter alla skit bilar vi haft/har). Så jag fick dra igång volvon och ta fram kablarna. Har många gånger varit med och satt kablar mellan bilar, men får oftast uppgiften att vara den som ska vrida på nyckeln, så jag har ju aldrig satt kablar själv. Vilket jag ju vart tvungen till idag, då min kollega heller aldrig gjort detta. Fick dock ringa David och kontrolera så jag gjorde rätt, vilket jag måste gjort eftersom vi fick igång bussen. När jag skulle köra fram volvon så sprang min kollega ifatt mig när jag satt i bilen för att säga att han skulle rulla ner bussen lite, jag var ju såklart tvungen att dra ner fönstret så jag skulle höra vad han sa. Sen började ju hela vevan med kablar och grejor och eftersom vi då var ganska sena, stängde jag bara av volvon, låste den och kastade mig iväg i bussen. När vi väl kom till staden så ringer min kollega efter en stund och säger att fönstret på min bil är nere fortfarande och frågar vart jag har nyckeln. Känner då efter i fickan och jo, där ligger min bilnyckel. SKIT! :P Då bara garvade vi och sa att det var ju en j*vla dag!

Haha ja det är  väl bara att skratta åt allt skit just nu. Oj vad text det vart, förstår om ni inte orkade allt. Tack ändå för visat intresse. Nu har jag fått ut lite iaf... Nu blir det nog snart sängen, klockan ringer lite innan 06.00 imorn.

Tack & God Natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0