Det finns folk till allt!

Livet är just nu ett litet helvete, på så konstiga och ibland absurda sätt. Saker som händer på jobbet, där en liten liten fjäder blivit större än hela Guldfågels produktion. Bara för att stolthet och fjäder i hatten går före förlåtelse och realism. Tyvärr har jag hamnat mitt i en skottsalva, det påverkar mig otroligt mycket. Jag står nästintill mållös och likgiltig inför denna konflikt nu. Jag vet inte vad jag ska göra för det känns som att ingen någonsin kommer att vika ner sig och be om ursäkt. Och lite hjälplös står jag där och är nästintill rädd för vilka konsekvenser detta kommer få för mig, min arbetsgrupp och chef, men framförallt borde sanningen stannat hos mig?

På andra sidan om mig finns en stor besvikelse. Den tog hårt när den slog mig och jag blev så arg, men framförallt besviken. En person som stått mig så nära under så många år, jag trodde aldrig det här om dig. Att inte kunna sträcka ut en arm och ens försöka hjälpa en annan människa, hur fan tänkte du? Även ett löfte är brutet, ett löfte till mig trodde jag betydde mer än dumdristighet och egoism. Oj så fel jag hade.

Jag står mitt i två skottsalvor i två olika krig, och i det tredje kriget slåss jag för att inte tappa förståndet och greppet om mig själv. Vad förväntas egentligen av mig?

Svaret på den frågan fick jag från en fantastisk vän, att du lever & mår bra. Och jag lever faktiskt och mår egentligen bra, bor med mitt livs kärlek, har fina vänner och har ett jobb jag trivs med. Jag har inte genomlidit hälften av skit som nära och kära till mig har gjort, och det är jag tacksam för. Men livet kan suga musten ur en ändå.

Jag skickar ut några tankar och styrkekramar till alla er andra där ute som kämpar med livet. För oavsett hur stort eller litet vårt krig är, så är det alltid en kamp, men vi är aldrig ensamma.