Att förstå...
Finns så mycket att blogga om men så lite att säga. Kände ändå att ett inlägg skulle göras. Jag har sån stark lust att skrika ut saker jag känner och tänker, vilket skulle innebära uthängning av personer på bloggen. Bara för att få veta om jag tänker helt fel, om jag missuppfattat saker eller om det helt enkelt inte är min deal. Men jag tänker inte göra det. Och nej, ingen av er som läser det här behöver ta åt er, för jag vet att personen/personerna det gäller inte läser min blogg, så grubbla inte mer på det.
Den absolut värsta känslan, kan vara känslan av ovisshet. Tror jag. Ni vet när man inte har något att förhålla sig till. Mittemellan det bra och det dåliga, i något slags tomrum där du inte kan greppa något. Då är det bättre att veta, oavsett om det är det dåliga, för då kan man förhålla sig till det och sedan knata vidare i livet. I ovissheten står man bara och stampar, eller så känns det för mig iallafall. Jag gillar inte heller känslan av att inte förstå, den påminner om ovissheten (eller är det rent av samma). Att inte förstå hur system fungerar, varför folk gör som dom gör eller inte förstå varför man själv gör och känner saker. Lustig känsla!
"Ett tomrum är viktlöst för alla som inte bär det inom sig"
Kommentarer
Trackback
