Äntligen hemma igen..
Efter 12 dagar hemifrån var det skönt att landa i soffan igår! Ser dock ut som skit här hemma eftersom vi bara ställt in alla väskor, kassar och annat! Blir att ta tag i det imorn, ska försöka tvätta undan tvätthögen med. Har haft en underbar helg i Uppsala som vanligt. Älskar det, kan inte hjälpas hur myckt det regnar, hur ont fötterna gör eller hur trött man än är, så ler jag alltid och njuter av att bara vara där. Mer om URF kommer i bilder en annan dag, har inte laddat in alla bilder än och har inte ork nu.
Har varit en tuff helg rent känslomässigt för min del, har tänkt och skruvat på mig mycket. Känslor som bubblat upp och bubblat över. Tänker inte gå in på vad det gäller här, för det är privat och något som jag bara delar med dom jag vill dela med. Snurrar fortfarande tankar, men har bestämt att man inte kan ändra saker i det förflutna och att det i slutändan inte spelar någon roll. Det finns saker som är så mycket viktigare än det!
"Jag vet att du är trött på den där ständiga känslan,
av att sitta fast, att känna sig fängslad
Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam
Dagen blir natt o längtan blir ängslan
Men det känns som man har fastnat i ett gränsland,
där allting står still förutom klockorna som klämtar
Va inte rädd för vad du lämnar,
jag vet att du är stark så du klarar vad som väntar
Jag säger till dig; du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
Men jag säger; du o jag klarar det ihop
för den ena har styrka o den andra har mod
Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop
Ah dom säger; vart man än går är det ödsligt o kallt
så länge som man flyr från sitt kall
Men om ditt kall inte riktigt passar deras mall
gör dom allting för att få dig på fall"
~ Kapten Röd, Ensamhället
Nu är det dags att sova för min del. Go natt!
