Torsdag 14 Augusti
Usch är det redan torsdag?? Imorn kommer min mor och far och det innebär att jag kommer få ägna resten av denna dag till att röja upp i lägenheten. jaja men det är ju nödvändigt så inte så mycket att gnälla om..
Jag måste be om ursäkt för igår och att det vart knasigt med inlägget, men nu har jag hittat det rätta och publicerat det. Så för er som bara läst det korta finns det nu ett längre om någon skulle vilja läsa det..haha tvivlar men ok.
Sitter ensam i soffan med burken i knät och funderar på om jag ska våga börja väsnas lite smått?? David har jobbat natt och sover fortfarande, men han måste snart gå upp iaf...så om ett tag ska jag nog börja väsnas lite.
Har funderat för mig själv de senaste dagarna, tänkt på vad jag gjort och vad som kommer inom snar framtid. Jag har levt 19 år av mitt förhoppningsvis långa liv. Jag har växt upp, gått i skolan, träffat en person som jag vill dela mitt liv med och nu är jag sambo. Visst finns det stunder då jag saknar att vara liten och leka i sandlådan eller skolka från lektionerna på högstadiet för att gå till pressan och köpa godis. Jag saknar faktiskt till och med bussresorna ut till Slite och jag saknar självklart sofforna på MTU. Jag har varit med om mycket genom mina år på denna jord, mycket bra, en del dåligt och så lite till...men det rör mig inte på samma sätt som förut, nu ser jag framåt.
Nu och två år framåt ska jag ägna min tid åt en utbildning som jag faktiskt verkligen valt av egen vilja, nu tänker ni att jag valde ju till gymnasiet också men det här är på ett helt annat sätt. Jag går den här utbildningen för att en dag få jobba med det jag vill. Det känns skönt att för första gången på många år säga på riktigt att jag verkligen trivs med livet. Som sagt finns det vänner som jag inte kommer träffa lika ofta och vissa kanske jag aldrig mer träffar, men det känns ändå bra och növändigt på ett plan som inte riktigt går att förklara. Det är helt enkelt dags att ta tag i livet och bli lite mer vuxen, NEJ jag kommer aldrig bli vuxen men kanske mogna lite mer. Jag börjar om från början, ny stad, nya mäniskor, nya förutsättningar och nya möjligheter.
Ojoj det här blir luddigare och luddigare, jag tror att det jag försöker säga är att jag sitter inte längre och är ledsen för att gymnasiet är slut och jag saknar människorna där. Jag ser på framtiden och är nöjd med den, gamla tider kommer ju som bekant inte igen.
Det finns många jag saknar men jag vet att de vänner jag har, alltid kommer att finnas där för mig så väl som om vi går samma utbildning eller bor på varsin sida jorden!
Jag blickar framåt med spänning och njuter av gamla fina minnen!
Jag måste be om ursäkt för igår och att det vart knasigt med inlägget, men nu har jag hittat det rätta och publicerat det. Så för er som bara läst det korta finns det nu ett längre om någon skulle vilja läsa det..haha tvivlar men ok.
Sitter ensam i soffan med burken i knät och funderar på om jag ska våga börja väsnas lite smått?? David har jobbat natt och sover fortfarande, men han måste snart gå upp iaf...så om ett tag ska jag nog börja väsnas lite.
Har funderat för mig själv de senaste dagarna, tänkt på vad jag gjort och vad som kommer inom snar framtid. Jag har levt 19 år av mitt förhoppningsvis långa liv. Jag har växt upp, gått i skolan, träffat en person som jag vill dela mitt liv med och nu är jag sambo. Visst finns det stunder då jag saknar att vara liten och leka i sandlådan eller skolka från lektionerna på högstadiet för att gå till pressan och köpa godis. Jag saknar faktiskt till och med bussresorna ut till Slite och jag saknar självklart sofforna på MTU. Jag har varit med om mycket genom mina år på denna jord, mycket bra, en del dåligt och så lite till...men det rör mig inte på samma sätt som förut, nu ser jag framåt.
Nu och två år framåt ska jag ägna min tid åt en utbildning som jag faktiskt verkligen valt av egen vilja, nu tänker ni att jag valde ju till gymnasiet också men det här är på ett helt annat sätt. Jag går den här utbildningen för att en dag få jobba med det jag vill. Det känns skönt att för första gången på många år säga på riktigt att jag verkligen trivs med livet. Som sagt finns det vänner som jag inte kommer träffa lika ofta och vissa kanske jag aldrig mer träffar, men det känns ändå bra och növändigt på ett plan som inte riktigt går att förklara. Det är helt enkelt dags att ta tag i livet och bli lite mer vuxen, NEJ jag kommer aldrig bli vuxen men kanske mogna lite mer. Jag börjar om från början, ny stad, nya mäniskor, nya förutsättningar och nya möjligheter.
Ojoj det här blir luddigare och luddigare, jag tror att det jag försöker säga är att jag sitter inte längre och är ledsen för att gymnasiet är slut och jag saknar människorna där. Jag ser på framtiden och är nöjd med den, gamla tider kommer ju som bekant inte igen.
Det finns många jag saknar men jag vet att de vänner jag har, alltid kommer att finnas där för mig så väl som om vi går samma utbildning eller bor på varsin sida jorden!
Jag blickar framåt med spänning och njuter av gamla fina minnen!
Kommentarer
Trackback
