Måndag 29 September
Det finns bra och dåliga dagar, korta och långa dagar, roliga och jobbiga dagar, vanliga och ovanliga dagar.....den här dagen har nog varit det mesta av det där. Kanske inte enbart ur min synvinkel utan ur våran, klassens, gruppen som vi just nu tillhör. En grupp där vi kämpar mot olika mål men åt samma riktning, en grupp där vi tar ansvar för varandra.
Idag höll jag min lektion om det humanistiska perspektivet inom psykologi, det gick riktigt bra. Fick mycket posetiv återkoppling efter lektionen, både av de andra och av Bill (läraren). De upplevde att jag visste vad jag pratade om vilket var den känslan som jag själv fick. Så det är jag nöjd med.
Senare hade vi besök av två damer från idrottsskolan och habliteringen och efter det så hade vi även klassråd.
Allt flöt på ungefär som vanligt....
Efter lunch så gjorde vi en övning med Bill som gick ut på att skapa tilllit till varandra, man fick välja en lapp med ett påstående som man tyckte stämde in på sig själv och berätta inför gruppen hur man kände kring det hela. På lapparna kunde det t ex. stå "Jag har svårt att veta vad du/ni egentligen tycker om mig" eller "jag har svårt att ta emot kritik/beröm". Att vi då satt där i en liten ihopkrupen grupp och pratade om saker som faktiskt handlade om oss och våra känslor tror jag stärkte oss alla. jag kände iaf att vi som grupp har ett fruktansvärt stort ansvar för varandra och att vi måste hjälpas åt så att de som känner sig tyngd över något får den stöttning och pusch som behövs!
Även det enkla kan vara svårt ibland och ibland kan till och med det allra svåraste kännas så lätt!
Det lilla och enkla kan bli så stort och medryckande medans det stora och påkorstade kan försvinna och bara tappa sin glans....
Jag tror de flesta av oss kommer ta med sig denna dag i våra livsryggsäckar, för en del betyder den mer än för andra, men det spelar ingen roll.....
